Göteborg  Malmö  Lund 

 

Michael

Michael

Nummer: 1536
Försäljningsplats:
Gallerian Varberg

Började sälja: 2015

Läs mer...

Marius Paul

Marius Paul

Nummer: 2057
Försäljningsplats:
Coop/Systembolaget – Landala Torg 5

Började sälja: 2016

Läs mer...

Anne Hietala

Anne Hietala

Försäljarnummer: 209
Försäljningsplats:
Akademibokhandeln Nordstan

Började sälja: 2007

Läs mer...

Stefan Cojocaru

Stefan Cojocaru

Nummer: 731
Försäljningsplats:
ICA Nära – Nya Varvet

Började sälja: 2015

Läs mer...

Marie Hansson

Marie Hansson

Nummer: 296
Försäljningsplats: 
Valand

Började sälja: 2006

Läs mer...

Laurentiu Pruteanu

Laurentiu Pruteanu

Nummer: 688
Försäljningsplats:
ICA Supermarket – Älvängen

Började sälja: 2014

Läs mer...

Costel Paraschiv

Costel Paraschiv

Nummer: 199
Försäljningsplats:
Hemköp Annedal

Började sälja: 2004

Läs mer...

Florinel Zlotariu

Florinel Zlotariu

Nummer: 453
Försäljningsplats: 
ICA Servett i Lerum

Började sälja: 2010

Läs mer...

Bernhard Perzanowski

Bernhard Perzanowski

Nummer: 2000
Försäljningsplats:
Systembolaget – Linnégatan

Började sälja: 2015

Läs mer...

Catalin Feraru

Catalin Feraru

Nummer: 2058
Försäljningsplats: 
Coop Forum Borås

Började sälja: 2010

Läs mer...

Dori

Dori

Nummer: 435
Försäljningsplats: 
City Gross – Borås

Började sälja: 2012

Läs mer...

Martin Moberg

Martin Moberg

Nummer: 757
Försäljningsplats:
Saltholmen och Systembolaget Jaegerdorff

Började sälja: 2015

Läs mer...

Constantin Tatu

Constantin Tatu

Nummer: 706
Försäljningsplats: 
Hemköp Kullavik

Började sälja: 2010

Läs mer...

Tio år av hemlös vänskap

Tio år av hemlös vänskap

2011. Roger har fått sin ADHD-diagnos och får medicin. Triumferande visar han sin t-shirt med en parafras på logotypen för hårdrocksbandet AC/DC.

I över tio år har fotografen Tomas Ohlsson följt Roger Jonsson. Här är deras berättelse om Rogers liv som hemlös och om djup och oväntad vänskap.

Roger Jonsson gnuggar sig i ögonen. De vita lakanen är virade runt kroppen och minibaren är tom. Vi befinner oss på Grand Hotel i Jönköping, och kvällen innan har Roger ätit en trerättersmiddag och knutit en slips runt halsen. Det är första gången på tio år som jag ser honom med slips. ”Jag har aldrig sovit så gott tidigare” säger han när vi beger oss ner för att äta hotellfrukost.

Kvällen innan var det prisutdelning för Årets bild 2016 där bilderna på Roger vann ett tredjepris i kategorin bildreportage Sverige. Han var stolt när han följde med upp på scen och tog emot priset. Men den här historien börjar långt tidigare. År 2006.

– Köp en tidning och läs allt om Göteborgs bostadspolitik! Nej förresten, det finns ingen bostadspolitik i Göteborg! ropar en röst över Brunnsparken.
Mannens blick möter min, hans ögon är pigga och hans hår är ljusgrått.
Framför sig har han några Faktumtidningar.
– Vill du ha tidningen signerad, undrar han.
– Varför skulle jag vilja ha den signerad?

Han förklarar att han är landslagsstjärna och spelar i landslaget för hemlösa. De ska spela VM i Sydafrika. Engagerat berättar han om Taffelberget och de gröna kullarna. En trasslig autograf skrivs på tidningen följt av nummer tio, Rogers nummer på fotbollströjan. Det är början på en vänskap som fortfarande lever. Men nu backar vi bandet igen.

En liten Roger. Efter alla år som hemlös hade Roger inga bilder kvar. Den här har han nyss fått av sin syster.

1976
Det är fredagskväll, Roger är 22 år och på fest hos en granne på Höstvädersgatan i Biskopsgården. Då bankar Rogers mamma på dörren, hon har blod över hela ansiktet. Roger tappar besinningen och rusar upp till sin pappa Nils, som han tror har slagit mamman.Far och son börjar slåss.
En vecka senare hittas Nils medvetslös i familjens volkwagnsbuss efter att ha fått en hjärnblödning.

Alla hälsar på Nils på sjukhuset, alla utom Roger. Tio dagar senare är Nils död. Vad som har orsakat hjärnblödningen är oklart.
– Det var aldrig meningen att resultatet skulle bli så katastrofalt, säger Roger. Nils död är något som tynger Roger enormt. Trots att det aldrig har bevisats att hjärnblödningen berodde på misshandeln har händelsen lämnat djupa sår.

Senare träffar Roger en tjej, Anette. De blir kära och bosätter sig ett stenkast bort. Hon är gravid när de flyttar ihop och knappt ett halvår senare föds Göran. Göran med sitt porlande barnskratt. Göran med sin lilla leksaksmus som far runt i cirklar över golvet när man drar upp den. Och navelstumpen som trillar av en morgon när Roger byter blöja. Under den här tiden jobbar Roger på företaget Koppvariator tillsammans med sin bror. Företaget ligger nedanför slänten sett från lägenheten. Bara femminuters cykeltur men han kommer ändå alltid fem minuter för sent. Året är 1980, livet är bra, men det är någonting som gnager i honom.

. 25 mars 2006, Hisingen. Roger får sova hos en kompis på Hisingen. På spårvagnen plockar Roger fram en liten boll som han börjar jonglera med. I väskan hade han ett gäng Faktumtidningar.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

2011
Kylan är inne i sin mest intensiva period, det är svinkallt men snön lyser med sin frånvaro. Nu berättar Roger: Han har fått diagnosen ADHD och vi tar treans spårvagn till Olskrokstorget. Därifrån promenerar vi till akutboendet Tillfället där det finns en vårdcentral. Sjuksköterskorna kramar om Roger, han skojar och alla får en kram innan han träffar läkaren.

Under åren jag följt Roger med min kamera har jag märkt att han har haft svårt att vara stilla. De bästa bilderna finns bara i mitt minne, som när han grabbar tag i en lyktstolpe och plötsligt hänger med benen rakt ut i luften.

18 maj 2008, Lundby. Roger Jonsson injicerar amfetamin i en lägenhet på Hisingen. Det hjälper honom att kontrollera sina tankar. Det här är första gången jag är med när Roger tar droger och varken han eller jag vet något om Rogers ADHD.

2015
Jag har aldrig träffat Göran men nu är det dags för ett möte. Roger har alltid pratat varmt om sin son, han som inte dricker alkohol, är gift och har sju barn. De har alltid haft kontakt med varandra, om än sporadiskt. Ibland har det gått fem år mellan träffarna. Vi möts på äldreboendet i Kallebäck där Roger bor sedan en tid tillbaka. En timme innan utsatt tid ser Rogers rum för jävligt ut. Vi städar, jag tömmer ölburkar i vasken och torkar av
bordet. Det var två år sedan de sågs senast. I väntan på Göran spelar vi ett parti schack som jag förlorar. Är far och son lika varandra?

– Han är mer lik sin farfar än mig faktiskt.


När det knackar på dörren öppnar Roger. De kramar om varandra ordentligt. Den fysiska likheten är inte slående, men likheten i humorn visar sig snabbt.

–Jag har skaffat en padda, säger Roger och syftar på sin nya Ipad.

–Jaha, vad heter hon då? kontrar Göran.
– Hon heter Siri, svarar Roger blixtsnabbt.

22 februari 2015, Hjällbo. Roger har blivit vräkt från ännu ett boende. Vi är där för att hämta hans saker. Schacket är viktigast. Han letar febrilt i påsarna som personalen har packat ihop. Till slut hittar han det i en låda som ställts i garaget.

Så där håller det på. Ordvitsar, rappa kommentarer och snack om ”brudarna” som jobbar på boendet. Göran visar bilder på sina barn i telefonen och Roger frågar vad den senaste heter. Han är tio månader och Roger har aldrig träffat honom. Göran ska vara föräldraledig för första gången i höst, det är lite nervöst.
– Redan när jag fick mitt första barn bestämde jag mig för att finnas där för dem till 100 procent. De skulle inte behöva uppleva det som jag gjorde, säger Göran.

Roger äter köttbullar och mos. Göran och jag tar varsin kopp kaffe.

–Jag accepterade att Roger var den han var när jag var 22-23 år. Innan dess hade jag ingen fadersgestalt. Jag fattade först inte vad jag hade gått miste om, det var när jag träffade andra och fick förhållanden som jag insåg hur bra familjer kunde ha det.
– Jag blev bitter och avundsjuk. Det var ett liv jag aldrig hade sett, berättar Göran.

Tack vare Roger har Göran varit drogfri under hela sitt liv.
– Jag växte upp i gäng som höll på med droger och dittan och dattan. Men jag höll mig undan. Det kan jag tacka pappa för, jag visste vilken skada drogerna kunde göra.

Göteborgs tingsrätt 2016. Roger Jonsson väntar tillsammans med sin försvarsadvokat på rättegången. Roger är hemlös och åtalad för misshandel.

2016
Rogers rum på äldreboendet i Kallebäck saknar möbler. Vi delar på pengarna från allt arbete med reportaget och köper en soffa på Ikea som vi tillsammans monterar ihop. När jag lämnar honom ligger han och slumrar på soffan.

Då har jag har ingen aning om att när vi ses nästa gång bor han i Frälsningsarméns boende Lilla Bommen.
 Utan sin soffa.

Roger hamnade i bråk på äldreboendet. Några grannar drack vin, det blev ”tjafs” och Roger höjde näven mot en av dem som han upplevde som uppkäftig. Vad som händer efter det råder det delade meningar om. I tingsrätten sju månader senare ställer sig Roger upp och drämmer näven hårt i bordet och säger högt:
– Om jag hade slagit med knytnäven så hade ansiktet sett värre ut.

Plastmuggen med vatten och Rogers försvarsadvokat hoppar till av kraften. Roger sätter sig ner igen och fortsätter:
– Kan vi ta en paus så att jag får lugna ner mig lite?

I andra änden av bordet sitter en kvinna med böjt huvud. Hon hävdar att hon blev hotad och slagen med en knytnäve. Roger menar att det som tolkats som ett dödshot bara var något som slank ur honom. Något som hände. Roger vet att det var fel. Minuterna innan rättegången har kvinnan och Roger träffats. De kramar varandra. ”Förlåt mig”, säger Roger.


För honom själv är hans agerande ingen överraskning. Stubinen har alltid varit kort. Som barn skulle det helst hända tre saker samtidigt. Hans tankar rusade i huvudet.
– Det brinner till, säger han.

6 mars 2016, vinnarutställningen Årets Bild i Jönköping. Roger står länge och tittar på bilderna. Han är stolt men förklarar att vissa bilder skäms han lite för, och syftar på dem där han injicerar amfetamin.

2017
I dag bor Roger fortfarande vid Lilla Bommen. Vi ses någon gång i månaden, men tillfällena blir mer och mer sällan. Han ringer ibland från någon spårvagn, använder FaceTime men det är svårt att höra vad han säger på grund av allt oljud. Roger har lärt mig att inte ta något för givet, att det inte alltid blir som man har tänkt sig. Men att livet ändå fortsätter. I mig lever alltid värmen i hans röst när vi på julafton 2014 skiljdes åt och han sa:

– Tomas, du är nog den person som känner mig allra bäst.

Roger Jonsson


Ålder: 62 år

Bor: Frälsningsarméns boende vid Lilla Bommen.

Uppväxt: I Biskopsgården.
Jobb: Faktumförsäljare och livsfilosof.

Tomas Ohlsson


Ålder: 35 år

Bor: I en trea i Majorna

Uppväxt: På Tjörn i en kärnfamilj bestående av mamma och pappa och två systrar.
Jobb: Frilansande bildjournalist sedan 2007.

Läs mer...